Sommaren har helt klart tagit en paus med 6 grader varmt och snö när man snörar på sig löparskorna. Men ibland har man tur, när jag öppnar dörren spricker det upp och får genomföra hela passet i strålande sol även om det var lite kallt. Sprang t om med fingervantar...
Träningen började med 3,5km uppvärmning på asfalt. Och jäkla vad mina vader är stela, det är även så det gör lite ont när jag sprang. Blev bättre sen efter att få sträcka ut musklerna och börja köra intervaller på elljusspåret där det är mjukare. Först en 10 minuters intervall följt av 4 st 3 min och sedan en avslutande 10 minutare. Riktigt jobbigt var det och uppför tar det emot rejält, men ändå nöjd med genomförandet av träningen. Nedjoggen på 3,5km asfalt igen och vaderna började kännas. Nu ikväll är de rejält stela, så får se hur morgondagens träning blir... Kan konstatera att det helt klart var den tuffaste träningen hittills.
Inte helt säker på varför vaderna är som de är. Att de börjar kännas efter två vilodagar gör mig inte klokare. Dessutom att de känns som mest i lugnare tempo och släpper det mesta när jag springer fort... Tips någon? En tanke jag har själv är att det kan vara skorna som börjar bli slitna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar